Frost

Vaknar midsommardagen besviken -IGEN på att inga som helst känningar av en förlossning, förvärkar som jag haft tidigare i veckan var som bortblåsta.. inte ens en enda ynka sd befann sig o humöret är på "topp" *NOT*..
Vaknade verkligen på fel sida o jag kände mig dyngtrött! Midsommaraftons kvällspromenad hade bara gjort så jag hade fått en foglossning utan dess like så att jag vaknat varje ggn jag vänt mig om.. Skrev ett inlägg här på AFF 07:56 om min pissiga natt o hemska humör... 10:48 skriver jag igen om mitt hemska humör o "hatar allt o alla" här hemma.. börjar sakta med säkert får lite känningar i magen men inget som jag trodde skulle eskalera.. utan "dom vanliga enkla sd". 

Vid 12-snåret så har sd övergått till lite starkare förvärkar som även gjorde att jag fick rusa på toa o göra Nr2.. de kommer ca var 10:e minut, dom gör absolut inte ont o när jag försöker vila med sonen så kan jag omöjligt somna med dom.. dom "väcker mig" så jag börjar lite smått fundera om det möjligen kan vara så eller om den hopplösa kroppen övar.. Känner mig dock både kissnödig o bajsnödig efter varje förvärk.

När jag vilar med sonen så kom dom lite glesare.. 15 min, 20 min...  Använder värktimer i mobilen som jag startar o stoppar.. Jag går upp tillslut, blir bara störd att jag inte kan somna.. o hungrig är jag.. o GRINIG.. Dom kommer då runt 8-10 min igen.. liiiiiiiiiiite starkare... ungefär var 3:dje värk känns starkare än dom andra två.. och jag är uppgiven o less..

Rastlöst plockar jag här hemma.. Vill bara vara ifred.. vill att maken ska ut med sonen en stund så jag får vara själv..  
15:30-tiden: Här får jag någon känsla att det är "på riktigt" men vill inte riktigt tro det, det gör absolut inte ont för fem öre.. bara "irreterande".. Maken går tillslut ut med sonen.. jag sätter mig här på AFF o skriver lite, vattnar blommor, kollar bb-väskan.. Försöker få tag på min dotter som skulle vara här om det sätter igång, hon skulle passa Willemannen tillsammans med hennes storebror.. Hon svarar inte först.. ringer X:et.. han svarar inte heller.. skickar då ett SMS till honom o då först ringer hon mig.. Då har hon anlänt Bagis, där vi bor o är ett par gårdar bort hos en kompis.. Jag berättar att kanske kanske kanske kan det vara så att vi måste åka in till förlossningen.. ikväll, inatt eller imorgon.. Vi kommer överrens att hon skall sova hos oss.. 

Vid 16-tiden lossnar en liten bit av slemproppen o jag blev såklart ÖVERLYCKLIG! Det börjar ju faktiskt hända saker trots allt, det kanske inte är inbillning o jag kan nästan kalla dom värkar.. de känns allt starkare o de hade ju faktiskt kommit i stort sätt regelbundet var 8-10 minut.. dock så kunde jag plocka i-o ur diskmaskinen utan problem.. 

Så förlöper hela kvällen o fram till 19-tiden.. de känns dock allt starkare fastän vissa värkar kommer glesare medans andra kommer tätare.. en blandad kompott.. Jag tar iaf ett bad men känner mig rastlös så jag badar väldigt kort, mest för att göra mig ren.. Familjen har nu blivit stirrig.. jag är bara grinig o hungrig.. så jag tar o småäter lite.. övriga familjemedlemmar hade ju tidigare ätit sen lunch så de var inte hungriga.. Dessutom fanns det kycklingpasta i kylen så de fick äta när de kände för det, jag kände att jag "inte brydde mig".. ville bara vara själv.. Jag lägger även W tidigare för att kunna koppla av.. men vid det här laget så är även han "spattig" men ligger i sin säng iaf.. o värkarna har gått från 7 min till 5 min.. 4 min.. då börjar jag reagera o förbereder maken o de stora barnen.. 2 min o jag får nästan "panik" då de gick så tätt.. de gör inte ont ont utan bara kraftiga.. sedan glesas de ut igen till 8 min o känns mindre.. så då andas jag ut igen.. trodde jag.. en ny "växel" igen o de känns allt starkare att jag får stanna upp o kommer var 3:e minut.. Då tycker även den oroliga sambon att jag kanske ska ringa o förvarna förlossningen o även kolla om vi får plats på SÖS. I Sthlm händer det att det finns inte plats på "sitt BB"..

Så jag ringer.. o hon som svarade trodde att jag var en anställd o sökte någon kollega.. så det var inge pustande o frustande från min sida direkt *ler* o jag pratar genom värkarna utan problem.. så vi bestämmer att jag avvaktar.. de gör ju inte ont.. fast min ena förlossning har jag i bakhuvudet.. den som jag födde Emma, mer eller mindre smärtfritt.. så någon känsla att det kanske är dags ändå då att förbereda o åka in. vi ska ändå ta en taxi.. o kommer den i tid? Vi har dock bara 10-12 min till förlossningen.. Hon sa iaf att, kom in du när du känner för det.. Du känner din kropp bäst.. Jag känner mig osäker.. de kommer dock var 3:e minut o hade så gjort ett bra tag.. jag får "stanna" upp vissa av värkarna men mer än så är det inte.. efter en 20-30 min beslutar vi oss iaf att ta o ringa taxi o åka in.. så jag byter om.. Säger hej då till W som fortfarande är vaken såklart.. o medans sambon står färdig o klar i hallen så måste jag rusa på toa.. Ännu en rejäl Nr 2 åtgärdas rejält.. Sedan traskar jag lätt ner för trapporna o ut på gatan o inväntar taxin.. Fick en "nej, nu åker vi in för tidigt".. inte ska man lätt traska iväg men beslutar mig iaf att vi åker in.. om inte annat för att kolla dårå..

Under taxiresan så säger jag glatt till sambon att "nu kom det en värk" o det kom 4 sådana under den korta resan.. o när vi ringer på känner jag mig löjlig.. säger glatt "hej -jag ska visst föda barn".. Hon som mötte oss stirrade på mig undrande.. hmm.. Hon frågar dock hur det känns o jag vet inte hur jag ska svara... "-Jo.. jag står här o de kommer var 3:e minut.. men jag har haft en snabb förlossning tidigare som var smärtfri så jag vet inte.." Kände mig urbota dum..
Vi kom precis vid skiftbytet vid 21 så hon bad om ursäkt o undrade om det gick bra o vänta i korridoren.. visst.. det var ju inga som helst problem.. "ta det lugnt bara o stressa inte för min skull" säger jag till henne.. Hon tar min journal o kollar id-kortet... Vid det här läget så får jag dock "andas till" vid värkarna men ont.. näääää.. o jag är precis som vanligt emellan.. 

Sedan kommer en undersköterska o visar oss in i ett rum.. Ställer lite frågor o sätter på CTG-remsan o med min lilla mage så är det svårt att få rätt puls o värkarna ska registreras.. o bebisen ligger inte still för fem öre.. rena rama yoga-passet (vilket han hade haft under hela dagen..) Efter en stund så lyckas vi få in allt rätt o jag får hålla pulsdosan så den ligger still.. Jag tycker att det är urtrist att ligga där men värkarna är så pass kraftiga att jag vill vara avslappnad.. så jag var bara tyst.. Pärre däremot lekte "sportkommentator" o kommenterade med en liten halvlöjlig röst värkarnas kraft o längd eller mindre kraft o längd så jag kunde inte hålla mig för skratt.. 

Eftersom jag både var hungrig o törstig så jag får en stor bricka med joser, saftsoppor o vatten.. en liten bardisk att välja o vraka ifrån, gott! BM kommer in efter en lång stund o hälsar glatt o det första hon säger.. "Jag har läst ditt personliga brev o jag ska göra allt att tillgodose dina önskemål o du ville bada så NN (undersköterskan) gör ordning ett bad till dig, jag vill bara undersöka dig först.. Värkarna kommer 2-3 minut.. vissa starkare men inge ont ont dock så vill jag inte ligga kvar med CTG så hon gör snabbt en undersökning o då visar det sig att jag bara är öppen 3 cm.. så hon passade på att hinnsvepa runt.. jag kände mig lite uppgiven men hon sa då snabbt att bada du så länge du känner för det så kollar jag sen hur pass det har gått o har det inte hänt något så kan vi ta hinnorna.. Jag hade skrivit i brevet att jag helst inte ville ha värkstimulerande utan så naturligt som möjligt o samtidigt ville vi inte bli liggandes timma ut o timma in (som med W) o det skulle hon se till att "nått skulle ske" iaf.. 

När jag väntar på att badet ska bli klart så känner jag att nu måste jag andas djupt under värkarna.. o vanka lite.. Pärre fick absolut inte prata med mig nu men mellan värkarna så pratar o skrattar jag som vanligt o när vi går in i badrummet så fylls hela mitt inre med lugn o harmoni.. det var så mysigt i ordning gjort i det stora badrummet.. Stort härligt badkar.. min "bardisk" placerad i hörnet.. i fönstret så var det gröna växter o flera olika ljusstakar i färger o formar.. Handdukar prydligt vikta med mitt ombyte till sjukhus-särk, jättebinda o kasslertrosor.. Hasselbackens SPA eller badrummet på SÖS förlossning.. jag vet inte skillnaden... *ler*

Det var gudomligt skönt att krypa ner i badet.. jag njöt verkligen.. En helt "sjuk" känsla egentligen, ska det vara så här att föda barn? Ska man få ha det så här bra?  Värkarna är desto kraftigare o jag vill verkligen andas djupt, vara fokuserad o följa med värken igenom.. antingen låg jag i badet, kopplade av fullständigt o tyst.. även mellan värkpauserna så vilade jag.. Efter varje värk så blev jag "gäspig" så jag nyttjade verkligen vilan den minuten innan nästa kom o jag känner verkligen hur det "knakar till" i ryggen, antagligen när han sjönk allt längre ner o roterade.. Häftig känsla!

Eller så satt jag skräddare o gungade mellan värkarna men inte allt får många i rad då jag tyckte att det var lättare att slappna av när jag låg i badet.. Vissa värkar så tog jag hjälp av duschen i ryggen eller framtill mot magen.. jätteskönt.
BM kom in med jämna mellanrum o kollade hjärtljuden, allt var bra hela tiden. Pärre gick iväg flera ggr för att ta rökpauser o det gjorde mig ingenting.. jag var så inne i mig själv o han hade svårt att hålla sig vaken i det mörka rummet med levande ljus o ett duschstråle-ljud.. Mellan några värkar så gick jag upp för att kissa o då gjorde det faktiskt ont om jag inte hann ner i vattnet igen.. sista ggn jag gick upp för att kissa så fick jag tom hänga en stund på Pärre.. 
Även vid det här stadiet så var inte varje värk så intensiv utan kanske var 3:e o vissa värkar så fick jag "dubbla värkar" o det var dom som var "jobbiga".

Efter 2 timmar så såg jag ut som ett russin o känner mig dåsig av värmen.. nu fick det räcka med badet så en sista kiss o jag klädde på mig, ringde på klockan för att säga att jag skulle tillbaka till rummet så kom dom rusande.. flera stycken.. Vad trodde dom?! *ler*

Väl inne på rummet så blev det en kort CTG-tagning o en ny undersökning.. Nu var jag öppen 6-7 cm. Under CTG så fick jag bekanta mig med lustgasen då det gjorde ont nu.. i badet kändes det super men på land så kände jag verkligen att det gjorde ont.. o denna ggn så fungerade lustgasen för mig.. oj va skönt! Jag kunde verkligen fortsätta med min avslappnade teknik.. Nu föreslog även BM att jag skulle prova gå-bordet eller bollen så hon gick iväg o hämtade den, under tiden vankade jag lite men kände snabbt att jag hellre satt o gungade på sängkanten o Pärre breved, ville ha närhet av honom.. sedan kunde jag lägga mig när jag kände att jag ville ha full avslappning...
BM kom iaf in med bordet o hon väntade snällt när värken satt in.. hon visste genom brevet att jag gick in i mig själv o ville vara ifred just då.. sedan mellan värkarna så kunde vi prata o hon visade hur jag kunde göra.. jag valde att prova bordet.. men insåg redan under andra värken att det inte gick.. jag drog upp mina axlar o genom det så spände jag mig o då gjorde värkarna verkligen ont.. fick ingen möjlighet till den andning o avslappnande djupdykningen under värken som jag hade utövat under hela tiden när de djupa värkarna satte igång .. så åter på sängkanten o helst liggandes då jag fick svårare o svårare att sätta mig upp (pga huvudet var så långt ner har jag förstått i efterhand.. kändes redan då att det var lååååångt ner o tog liksom emot när jag försökte resa mig) fast det tyckte BM att det inte var så bra så hon föreslog att jag skulle ligga på sidan o tog upp ena benstödet som jag hade andra benet på.. Förlossningsängen var så jäkla hård för min "magra" höft så hon skulle iväg o hämta en kudde o när hon kommer med den så känner jag att det trycker på ordentligt.. "jaha oj då.. då måste jag hämta bla bla.. " Minns inte vad hon skulle hämta men jag tänker.. "Vadå hämta.. det TRYCKER PÅ.. jag börjar får krystvärkar!!! " o hon hinner försvinna.. Trycket kommer allt starkare o jag försöker slappna av.. jag kan ju inte krysta när hon inte är här o jag försöker nå larmknappen för att hon skulle vända i korridoren.. men hittar den inte.. jag har lustgasen i vänster hand.. ligger på vänster sida o fumlar med höger efter knappen o med masken på försöker slappna av, säga till Pärre att larma o själv försöka resa mig på knä.... det blev bara någon gestikulering, vattnet går o Pärre hinner inte uppfatta något alls.. Jag undrar om hon skulle till Abisko (vad jag nu fick det ifrån.. jag tyckte att dessa sekunder var evigt långa) Jag kan inte stå emot krystvärken som kommer från ingenstans.. slappna av.. haha.. Huvudet är ute o hon kommer precis in i rummet.. o jag utbrister.. "DEN kommer nu"..!! Jag har fortfarande på mig mina nättrosor o jättebindan så paniken utbryter lite lätt hos henne som knappt fick på handskarna o hos Pärre, så han hjälper henne att slita av trosorna under nästa krystvärk som kom i stort sätt direkt efter o jag gör allt för att "hålla emot".. o fram föds Jonathan Frost Enqvist 01:39

En dramatisk raketaavslutning o det gick även snabbt från att jag klev upp från badet.. dryga timmen bara.. 2 ordentliga krystvärkar o inte en skråma.. vilket jag var orolig för då det gick lite väl fort på sluttampen.. Efter födsel så fick Jonathan ligga kvar nere vid sängen några minuter.. jag hade begärt sen avnavling o även nyttja syret från moderkakan till max o genom ett läge lägre än moderkakan så är detta bättre o navelsträngen klampas o klipps först när den har slutat pulsera helt. 

Moderkakan ville först inte släppa, den satt stenhårt på plats så efter 45 min så var det nästan så att de skulle förbereda att den skulle tas ut under narkos men då hade hon ett sista knep att jag skulle få andas 100% lustgas ett par andetag o sedan 100% syrgas o gises vilket rus jag fick o moderkakan lossnade galant, hel o fin. Inga större blödningar alls.

Kände mig helpigg direkt efter "brickan", gick glatt o duscha innan Pärre åkte hem för att sova någon timma innan W vaknade där hemma.. Jag o J fick sova några timmar på BB-rummet som finns på förlossningen, vi ville åka hem på tidig hemgång o det var ganska så fullt iaf på BB o vad skulle jag göra där? Dela rum med en okänd kvinna o hennes familj eller hjälpa undersköterskorna att plocka disk eller bädda rent i sängarna? Nää hem till min säng o min familj.. det är där jag hör hemma o jag har bara gjort något naturligt, fött barn :-)

Nu har jag säkert glömt något i amningsdimmorna men då redigeras efter hand... Kort sagt är det den bästa förlossning jag har haft.. En ljuvlig upplevelse o jag hade turen att få en sån bra BM som var på "min våglängd" o även min sambo som litade fullt o fast på vad jag gjorde, han la sig inte i alls.. han fanns bara där när jag behövde honom. Mitt lugn smittades visst av sig på honom.. *ler*



Min dotter följde med till förlossningen o hämtade oss på fm..